Årets bästa skiva om Sundsvall damp ner i redaktörens brevlåda häromdan. Den kom i ett gult airmail-kuvert, från Minneapolis, USA. Patrik Tanner, som lämnade Sundsvall som rockslyngel för runt 30 år sedan för att satsa på en musikkarriär i USA har för första gången gjort låtar på svenska. Under de aktiva åren i Punksvall (slutet 1970-tal, början 1980-tal) tror jag inte han skrev eller framförde en låt på svenska, trots att han var medlem i legendariska band som Massmedia och kultstämplade Huvudtvätt (smått världsberömda som Headcleaners).
I USA har Patrik Tanner skaffat sig en plattform som musiker, låtskrivare och producent. Han har flera band i sitt cv, flera album, alla på engelska. På någon av de senaste, kanske den senaste, kunde man ana ett frö till den svenskspråkiga plattan, en låt om att åka på E4. På svenska - så heter albumet - handlar främst om uppväxten i Sundsvall, en stundtals hjärtslitande uppgörelse med det förflutna, förädlar, gamla plågoandar, flickvänner. På svenska blir också något större än en egotripp nerför en privat memory lane, det är en skildring av ett svunnet Sundsvall, en svunnen epok rent av.
Bredsand, farväl blir både och, en tårdränkt bittersöt minneshymn som kulminerar på pappas begravning, efter en inledning man ser för sin inre syn; tidigt 1970-tal, barn i baksätet, kanske i en Volvo Amazon, trötta föräldrar, sista da’n på semestertrippen till Gotland:
Gotland farväl
Bredsand hallå
jävlar i mig
vi kom inte längre än så.
Och efter det, blytunga rockpoetiska raderna:
från himlen på jorden till Norrland och himmelen grå…
Patrik Tanner sjunger till akustisk gitarr, naket, sammanbitet, skarp som en nyslipad Morakniv.
Det är en singer/songwriter-platta, svensk americana på svenska av högsta klass.
Hans svenska är excellent, inte en amerikansk accent någonstans.
På svenska finns på Itunes och Spotify.
Björn Brånfelt
http://www.dagbladet.se/noje/arets-sundsvallsplatta-fran-minneapolis